måndag 18 april 2011

Kommunikation som stärker tonåringen

Att öka sin självkänsla innebär att stärka bilden av sig själv och därmed utrusta sig med den nödvändiga integriteten, styrkan och tillit till den egna förmågan att fatta förnuftiga egna val i sitt eget liv. Allt detta behövs i allt högre grad i vårt nuvarande samhälle där det bara går fortare och fortare. Väldigt mycket handlar om quick fix och det mesta blir i väldigt hög hastighet privat. Gränser suddas ut och vi går med på saker snabbt – ibland lite för snabbt!

Detta är verkligheten för våra tonåringar både i det verkliga livet (IRL) och på nätet. Samtidigt som det går snabbt och ofta är gränslöst håller tonåringar i dagens samhälle, som i alla tider, på med att hitta sig själva och skapa sin självbild. Att just under den tiden gå omkring med en stark och stabil bild av sig själv är i princip omöjligt. Tonåringarna HÅLLER PÅ med att lära känna sig själva. De funderar över vilka de är och vilka de vill vara. De prövar på olika sätt sin identitet. Det ligger i ålderns natur och är så det skall vara. Prövar vi inte oss själva i tonåren gör vi det senare i livet – en sk försenad tonårstid.

Tonåringen prövar sig fram på många olika sätt; klädstilar, frisyrer, hårfärger, sminkning, musiksmak, intressen, vänner, frihet, tider,attityd, språk mm. Detta är en väldigt viktig del av tonårstiden och som förälder får du, så gott det går, försöka att acceptera den här tiden och det den för med sig. En tonårspappa sa om sin dotters knalliga lila hårfärg;

- ”Är detta hennes tonårsrevolt och den inte blir värre än så är jag glad” och visst kan vi vara benägna att hålla med honom men det är inte alltid vi klarar av att vara så toleranta och storsinta mot våra tonåringar med nyfärgat hår eller nypiercade öron eller näsa eller hur? Men det är vår uppgift som förälder att så gott vi förmår stötta våra barn när de bygger sin självbild stark. Glöm inte bort att en kritisk kommentar behöver 5 uppmuntrande kommentarer för att uppvägas.

Ett sätt att stötta är att du berättar och ge beröm för de karaktäristiska personlighetsdrag du ser hos din tonåring. Att närma sig sin tonåring på ett respektfullt och ödmjukt sätt är ett annat tips och försöka att inte komma farande med ”jag vet bäst attityden” och en för stor vilja att ”lära ut”. Det är alldeles för många vuxna, som av ren välvilja vill tala om hur livet skall levas.

Stora öron och respektfullt aktivt lyssnande fungerar bättre. Frågor kan fungera: ”Det känns som om du är inne i en väldigt aktiv period just nu och det känns bra att se din energi. Stämmer det att det är så?” istället för ”Du är en aktiv person och det är bra!” Kan ni se skillnaden i kommunikationen och kan ni tänka er hur olika det uppfattas? Eller om tonåringen dyker upp med en knallstark hårfärg ”Vad modig du är som vågar färga håret så som du gör. Är du nöjd med färgen?” Eller den dagen det ligger odiskad disk i hela köket när du kommer hem trött efter jobbet ställa frågan: ”Det ser ut som om det varit många här och ätit och det är ju kul att ni gillar att vara här hemma. Det uppskattar jag. Men du tycker du att ni har städat undan efter er ordentligt?” Ett sådant uttalande möts med säkerhet av mera skruvande på sig och ansvarskänsla än ett regelrätt utbrott av ilska och ett krav att städa upp. Det kräver en hel del av oss som föräldrar att ha tonåringar. Så är det!

Vi kan säga saker som har större förutsättningar att uppfattas som beröm och positivt och vi kan säga saker som uppfattas som att vi vet bäst och skriver något på näsan på tonåringen – något som skall uppfattas som en sanning och bedöms som rätt. Vill man absolut säga ”Du är en aktiv person och det känns bra!” lägg till”Jag tycker att du är….. eller avsluta med …..tycker jag” så att tonåringen förstår att det bara är din åsikt och inte en sanning som gäller generellt du försöker förmedla. Att vara tonårsförälder är en tid då vi verkligen får öva kommunikation och vår förmåga till acceptans, tolerans och icke dömande samtidigt som vi tvingas till och SKALL sätta gränser för våra tonåringar.

En svår balansgång men det går bara man är medveten. Det viktiga är att tänka efter om vi verkligen sätter gränserna för barnens skulle eller är det för vår egen skull. När vi säger nej till en fest för en tonåring som vi tycker är för ung är det för hans/hennes egen skull eller är det för att hantera vår egen ångest, rädsla för vad som kan hända och vår ovilja att följa med i vårt barns åldrande och inse att de blir äldre och mognare. Är det för tonåringens skull är gränser bra men är det för att hantera oss själva som vi begränsar barnet då bör vi fundera en gång till.

Vad har du åsikter och säger nej om till din tonåring det som verkligen inte är bra för honom eller henne eller det du själv inte tycker om och kan acceptera?

Just Kahil Gibrans ord om barnen från boken ”Profeten” är kanske bra att påminna oss om när vi har tonårsbarn

TALA TILL OSS OM BARNEN

” Era barn är inte era barn.

De är söner och döttar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er men är inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.

Ni är de bågar från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målel på det oändligas stig.”


Läs mer om:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar