torsdag 19 maj 2011

Din Tonåring & ”Självkänslo-skolan”

19 maj, 2011 Av Tina Kommentera

I dagens inlägg blir det lite Smått & Gott om självkänsla och självförtroende. Det är begrepp som många pratar om nuförtiden. Ibland råder begreppsförvirring. Jag ger mig på ett försök att reda ut det.

Självkänsla är den känsla du har för dig själv som den person du är. Har du självkänsla kan du känna jag duger för att jag är jag. Självförtroende handlar mera om att du tror dig klara av att göra saker – det kallas också för prestationsbaserad självkänsla ibland. Har du bara gott självförtroende är du beroende av dina prestationer och är oftast väldigt rädd för att misslyckas. Du känner bara att du duger när du presterar och når resultat.

Det allra bästa är givetvis att ha både och. Både en bra självkänsla, som gör att man tycker om sig själv som den personlighet man är (helt enkelt tycka om ”varumärket” Jag). Men även ha ett bra självförtroende, som gör att man vet vad man kan och vad man kan prestera. Det handlar, som så ofta, inte om det ena eller det andra utan om både och.

Vi behöver både VARA och GÖRA i våra liv.

Således behöver vi både SJÄLVKÄNSLA och SJÄLVFÖRTROENDE. Läs PDF Självkänsla & Självförtroende

Läs mera hur du kan jobba med ditt personliga varumärke på bloggen ”Coach Tips”. Där kan du också läsa om ”SJälvkänsla på jobbet”

Mia Törnblom har givit ut en ny bok om självkänsla ”Mia Törnbloms samlade tankar om sjävkänsla”. Det är en uppdaterad och reviderad utgåva av hennes två första böcker ihopslagna till en ny fyllig samling med tankar om självkänsla. Boken innehåller även helt nyskrivna delar. Mia har även skrivit en bra peppbok med dagliga citat som är upplyftande ”En härlig bok”.

(bild ovan Ungsjälvkänsla)

På Facebook finns en grupp som heter Självkänsla som kommer med nästan dagliga härliga inlägg om ämnet och peppar. Besök den.

Du kan även läsa ett tidigare inlägg i Självkänsloskolan om du är intresserad - ”Tvångspresterarens rädsla för att misslyckas”

Filed Under: Självkänslo-skolan Taggad med: Böcker för tonåringar, Böcker för vuxna, Good Enough, Självkänsla

söndag 15 maj 2011

Svensk film om främlingsfientlighet världspremiär i Cannes

15 maj, 2011 Av Tina

Share|

Idag intog svenska förortens gråa verklighet scenen i Cannes på Filmfestivalen. Ruben Östlunds nya verklighetsbaserade film ”Play” hade där i dag världspremiär. Filmen är en studie i makt, manipulation och gruppdynamik. Fem svarta invandrarkillar spanar in några något yngre medelklasskillar i ett av dessa vår tids heliga köpcentra. Från den punkten, mellan hot och antydd lek, rör sig sedan filmen utmed en slingrande bana i Göteborg. Läs mera

Filmen handlar om svarta barn som rånar vita på deras mobiltelefoner.”Jag kan inte tänka mig ett intressantare ämne”, säger Östlund. ”Jag gjorde filmen för att hela den här situationen, bilden som pojkarna har av sig själva och den som omvärlden har av dom, väcker reaktioner.”

”Play”, som visas inom sektionen ”Directors Fortnight” i Cannes, baseras på verkliga händelser i Göteborg. Under tre år ägnade sig en grupp unga svarta pojkar åt att råna unga vita pojkar på deras mobiler. Play får svensk premiär i november.

Läs mera i DN och artikeln idag 16 maj i Svd. Läs även tidigare inlägg i Självkänsloskolan ”Diskutera rasism och främlingsfientlighet med din tonåring”

En insats du kan göra som förälder för att minska på rasims och främlingsfientlighet är att ta ansvar för att diskutera detta viktiga ämne med din tonåring och dessutom kan du stötta din tonåring i att öka sin självkänsla. Främlingsfientlighet bygger ofta på rädsla och osäkerhet.

Se här David Bekow hålla ett föredrag för gymansieelever om begreppet Självkänsla.
Han har även skrivit en bok, som är en form av fylla i bok, där människor i din närhet kan fylla i vad de tycker att du har för positiva egenskaper. Denna boken heter ”Min Ego-bok”

Läs mer om:

Nu kan vårt bokpaket bli ditt! Var med i vår utlottning!

”Värva” 10 vänner, bekanta eller kollegor till Din Tonåring och vinn 3 böcker som tack för hjälpen!

Kriterier för att vara med i utlottningen är att du får 5-10 vänner att anmäla sig som intresserade av vårt nyhetsbrev (mailadress krävs) och att de går in och GILLAR oss på vår FB sida.
(Prenumerationen på nyhetsbrevet kan närsomhelst avslutas)

Läs mer om vår utlottning »

Läs mer om Patrik Sjöberg och hans mammas berättelse i Svd

Tvångspresterarens rädsla för att misslyckas!

15 maj, 2011 Av Tina

Share|

Höga krav på sig själv och en stark inre kritiker, som så fort man inte lyckas med det man själv vill eller det man vill för att andra vill att man skall göra det, är ofta ett tecken på en svag självkänsla. Man känner helt enkelt inte inom sig själv att man duger för den människa man är utan man duger endast när man presterar och lyckas med det. Ett annat ord för detta är prestationsbaserad självkänsla. Det är vanligt men besvärligt ibland. Många är TVÅNGSPRESTERARE och springer runt med orden ”jag måste” i huvudet!

Visst är det bra att ha en stark vilja och en förmåga att ställa krav på sig själv. Det för en framåt i många avseenden. Det gäller dock att se upp så att de egna kraven (eller andras krav) inte blir för höga och därmed orimliga. De allra flesta människor som ställer höga krav på sig själva lyssnar dessutom mycket på vad andra vill att de skall göra och på så sätt blir kraven dubbla. Dessa personligheter sliter hårt med att leva upp till sina krav (de höjer ofta också succesivt kraven) och är sällan nöjda. De klarar ofta av enorma mängder press men när det blir för mycket för dem känns det för dem som om pressen inte bara kommer från dem själva utan även från omgivningen. De måste helt enkelt prestera. Omgivningen är oftast van vid att personen klarar mycket och fortsätter att ställa krav som ett sätt att stötta och peppa. I all välmening men….

Kanske skall vi istället ibland GÖRA precis TVÄRTOM. Istället för att peppa och stötta vår trötta son eller dotter i slutet av terminen när han/hon slitit så hårt med skolan, istället kan vi säga ”stanna hemma en dag och sov ikapp det behöver du”. Har du gjort det någongång?

Jag gjorde det när min högpresterande tonårsson i slutet av 9:an såg grön ut i ansiktet en morgon och dessutom verkade ha en förkylning på gång. Jag sa till honom ”Idag går du inte till skolan utan du stannar hemma och sover en dag”. Hans reaktion var att få ett utbrott. Hans känsla var ”jag måste till skolan och jag måste prestera”. Hans prestationskrav på sig själv hade alldeles gått i spinn – det var som ett ekorrhjul han fastnat i. Jag krävde att han klev av en dag och vilade sig. Hans uttryck var ”Du är fan inte klok. Jag skall ringa min skola och berätta att jag har en mamma som tvingar mig att skolka” Jag svarade ”Gör det du!”. Han ringde aldrig skolan och han stannade hemma och sov.

Många tonåingar får,när de är alldeles för trötta, raseriutbrott och bakom detta ligger ofta stress samt en egen vilja att lyckas. Eller en känsla av de måste lyckas! Annat alternativ finns inte. Man vill helt enkelt inte misslyckas.

Kraven på att vara framgångsrik är stora i en tonårings värld. Omvärlden, framtiden, vänner, familj och egna krav alla talar de om att vara framgångsrik och lyckas. Givetvis är det en bra strävan men till vilket pris och vad är egentligen framgång? Är man automatiskt framgångsrik om man har full pott på alla tentor och prov och går ut skolan med MVG i alla ämnen men aldrig har haft tid att göra något annat än att läsa för att nå detta prestationsmål. Är man framgångsrik då?

Ja studiemässigt framgångsrik är man självklart? Men har man framgångsrikt nyttjat sin nästan viktigaste tid för att odla sina sociala kontakter och har man odlat bredden i sin personlighet? Är man framgångsrik i förmågan att känna att man duger som den man är? Även utan att prestationerna alltid är på topp. Är man framgångsrik i livsglädje och lycka?

Vi föräldrar och andra vuxna i tonåringars närhet, måste lära dem att hitta balansen och då krävs att vi har hittat vår egen först. Ha du det?

Vad är framgång i livet egentligen? Vad är framgång för just mig? Är kanske frågor vi skulle tänka igenom själva och även diskutera med våra tonåringar oftare för att faktiskt finna våra egna svar på dessa frågor och inte vara offer för omgivningens krav som vi utan att reflektera gör till våra egna livsmål och strävanden. Men vill vi det vi kämpar så för egentligen innerst inne?

Dessutom funderar jag ofta på vad vi sänder för budskap till våra barn om oss själva och våra framgångar. Är vi alltid ärliga när vi inte känner oss lyckade och framgångsrika? Talar vi om det för dem och klarar vi av att tydligt visa oss när vi känner oss misslyckade?

Vi är ju även förebilder för våra barn när det gäller deras förmåga att lära sig att leva med att misslyckas och komma igen eller iallafall lyckas mindre bra, vara ledsen för det och ta sig vidare. Hur ofta delar vi med oss av dessa erfarenheter till våra barn och hur bra är vi på det själva?

Visar du aldrig dina egna brister gör du inte det tillåtet i handling för din tonåring att visa sina brister. Du framstår istället i deras ögon som perfekt och lyckad och kraven han eller hon ställer på sig själv för framtiden blir därefter. Man vill ju inte vara mindre lyckad än sin egen mamma eller pappa!

Var helt enkelt inte alltför angelägen om att alltid framstå som duktig inför dina barn. Så ser ju faktiskt inte verkligheten ut. Vi är alla duktiga men vi är alla också motsatsen och det är okey. Det är svårt att förstå hur ens helt oskyldiga beteenden kan påverka barn, det kräver en självinsikt som jag tror att få har.

Läs ett inlägg/en fråga, svaret och kommentererna om en 11-årig pojkes raseriutbrott i en ”Fråga Insidans Experter” i DN

Läs om ”Tonårskraft (projekt Charlie) & föräldrarskap”

Läs mer om:

fredag 6 maj 2011

Diskutera rasism och främlingsfientlighet med din tonåring

6 maj, 2011 Av Tina

Du och dina åsikter samt det sätt du resonerar med ditt barn som förälder och förebild kan göra stor skillnad i en tonårings uppfattning när det gäller främlingsfientlighet och rasism. Se till att vara påläst och framförallt diskutera ämnet rasism och främlingsfientlighet med din tonåring. Gärna ofta.

Tonåringar behöver pröva sina tankar och uttrycka sina åsikter i trygga miljöer samt utmanas och stimuleras till nytt tänkande och ökad kunskap. Även de tonåringar med mycket starka och främlingsfientliga åsikter behöver få uttrycka sina tankar. Men det är kanske här vi vuxna behövs allra mest. Vi behövs som en stark motpart med kunskap. En motpart som står kvar och både lyssnar men också för fram andra åsikter. Backa inte men kom ihåg att inte heller göra det till en kamp om att vinna eller förlora. Med en tonåring ökar det alltid avstånden snarare än minskar dem.

Din roll som förälder är ovärderlig här – skolan kan inte göra hela jobbet! Den nu aktuella utredningen om främlingsfientlighet som tillsatts av regeringen betonar starkt skolans roll att jobba mer aktivt och förebyggande mot rasism och att det ska vara ett krav på skolor att göra det. Skolan kan göra mycket och det är en plats där värderingar av alla lika värde och demokrati både skall råda och skall läras ut. Men enbart skolan kan aldrig göra jobbet så låt oss föräldrar ta ett minst lika stort ansvar för detta i hemmet.

För att vi skall kunna diskutera rasism och främlingsfientlighet med våra tonåringar behöver vi vara pålästa och trygga och tydliga med vår egen uppfattning. Då visar du stabilitet och det medför att en diskussion med en tonåring blir värdefull och utvecklande. Backa inte. Låt dina åsikter och din kunskap ta plats även inför den envisaste och starkaste tonåring. Glöm dock inte att tillåta även tonåringen att uttrycka sina tankar och åsikter . Lyssna och fråga gärna så att du får reda på mera och vad som ligger bakom hans eller hennes åsikt. Hur har den vuxit bra? Vad har gjort att han ser på saken på det sättet? Vem/vilka har han lyssnat på? Be tonåringen förklara och beskriva.

Börja med att lyssna och först när du har lyssnat är det din tur. Delge då dina åsikter och dina kunskaper, som du hämtat in och låt diskussionen fortsätta härifrån. Det är viktigt att detta inte är ett tillfälle när du som vuxen skall bestämma och berätta hur din tonåring skall tycka (även om det i ett så här känslomässigt starkt berörande ämne kan vara svårt att bortse från att önska att vi kunde få göra det och hoppa över lyssnande). Men med en tonåring leder det beteendet bara till ett ännu större ställningstagande emot din åsikt om du har otur.

Du har väl inte glömt bort din roll som lärare i kritiskt tänkande och att vara förebild för en tonåring för hur man utvecklar sitt tänkande? I detta ämnesområde är det ett väldigt bra tillfälle att träna både och.

Det blir alltid bättre om du först lyssnar och sedan berättar om dina åsikter och dina kunskaper. När detta är gjort kan diskussionen fortsätta i ett klimat av ömsesidighet och respekt. Man behöver inte tycka likadan och vara överens för att det klimatet skall vara möjligt även om det är mycket svårare. Ett förhållningssätt av ”din åsikt och min åsikt och de behöver inte vara lika” är alltid ett bra fundament i en utvecklande relation.

Det är mycket viktigt att försöka stå emot din vilja av att ta upp och beteckna saker som ”Rätt eller fel”, vilket fullt förståeligt kan vara väldigt svårt när det handlar om rasism och främlingsfientlighet. Om det är rena kunskapsfel tonåringen kommer med kan du alltid rätta det med de kunskaper du känner dig säker på. Men åsikter och uppfattningar kan aldrig vara rätt eller fel – de är bara olika och vi kan ha olika åsikter.

Våra åsikter bygger oftast på kunskap eller frånvaro av kunskap – så din största roll är att förmedla kunskap och diskutera konsekvenser av denna. Du som förälder kan påverka din tonårings åsikter om du gör det med respekt.

Åsikter kan också många gånger bygga på en försvarsinställning som kommer från ett syndabockstänkande och ett önskemål att skylla sin egen situation på någon annan istället för att ta ett eget personligt ansvar. Det är ofta lättare att skylla på andra än att våga kliva fram och ta ett eget ansvar. Tex om jag inte vill ha vissa typer av jobb och andra (läs syndabockarna) får det då är det oftare fel på dem än det är fel på min motivation och mitt engagemang. Eller hur? Även detta är ett område att diskutera när det gäller främlingsfientlighet och rasism.

Bakom ”offertmentaliteten” och syndabockstänkande döljer sig väldigt ofta, men inte alltid, en ganska låg självkänsla och rädsla för att ta ansvar. Men det kan också handla om bekvämlighet och att inte inse att man har både rättigheter och skyldigheter i samhället och i livet. Och det kommer jag att återkomma till i Självkänslo-skolan längre fram.

MERA INFO FÖR DIG SOM FÖRÄLDER

Läs mera på sajten Expo skola. Expo Skola är ett samarbete mellan Expo utbildning, Stiftelsen Natur och Kultur och Lärarnas Riksförbunds forum för humaniora och samhällsvetenskap. Sajten riktar sig till gymnasiet och grundskolans senare år. De erbjuder en unik kunskapsbank om organiserad rasism och intolerans för lärare, pedagoger, elever och andra intresserade.

Är du intresserad av att se hur skolvalet 2010 utföll i den skola dina barn går i gå in på sajten Skolval2010och välj resultat per skolan för att komma in på den skola du är intresserad av att se resultatet för.

Läs mer om:

Regeringen tillsätter en utredning mot rasism & skolans roll blir stor

6 maj, 2011 Av Tina

UTREDARE SKA TA SAMLAT ”GREPP” MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET.

Efter Sverigedemokraternas framgångar skärper nu regeringen kampen mot främlingsfientlighet. En särskild utredare får i dag i uppdrag att ta ett ”samlat grepp” om frågan, och skolan pekas ut som en central arena.

Läs hela artikeln i dagens Svd på nätet.

Läs också dagens Brännpunkt på Svd om rasism skriven av Anton Landhag, ordförande för Ungdom Mot Rasism

onsdag 4 maj 2011

Havererad kommunikation med tonårsdottern

4 maj, 2011 Av Tina

Ur redaktionsbloggen i kväll ”Misslyckad kommunikation med tonårsdottern…..

Plötsligt vänds allt planerat på ända…………Jag är stressad; har mycket jobb kvar att göra innan jag skall iväg på ett sent core pass på gymet -skyndar, skyndar för att bli klar med jobbet. Sonen 19 år som lovat att ta middagen skickar ett sms ”Jag äter sushi i stan!”

Hur tänker han nu funderar jag och ber honom ta med två sushi till oss andra som också skulle ha middag ikväll (till saken hör att klockan redan är halv sju). Nej han tänker inte ens komma hem så den gick inte! Kvarstår att jag lagar middag men då vill dottern 15 år också ha sushi men vägrar att cykla iväg och hämta den. Och middag som jag lagar tänker hon inte äta – får hon inte sushi hämtad av mig hoppar hon över middagen………

Vad göra? Jag står där i valet och kvalet mellan mig själv och det jag planerat in för mig själv och att hoppa in som stand-in och lösa allt, som så ofta förr. Tanken gör mig rasande. Vad gör att de tror att de kan behandla mig på detta sätt och vad gör att jag ens överväger att hoppa över mitt viktiga arbete som behöver bli klart och även mitt träningspass som ger mig så mycket?

Jag blir rasande, mest på mig själv och på dottern som inte tar mitt tydliga budskap ”Jag tänker inte diskutera detta nu för jag måste jobba” utan står kvar och tjafsar. Hon hävdar sin rätt att bli rättvist behandlad och säger ”Du har ingen rätt att skrika på mig” (Hon har rätt MEN kan hon inte för en sekund förstå att jag blir arg och att jag också är MÄNNISKA inte bara en förstående och uppoffrande mamma som driver hotell?) Jag känner mig inte som den bästa tonårsmamman just nu direkt. Och är arg som ett bi. Jag behöver träna och få ur mig ilskan.

Nu har jag bestämt mig JAG SKALL TRÄNA & JOBBA KLART och jag lagar något enkelt till mig. Hon får vara utan mat och sonen skall jag ta ett snack med i morgon om planering och förvarning när man inte håller vad man lovar och utsätter andra för sina avhopp av ansvar………

Jag som ett tag trodde att vi hade ett middagssystem som fungerade och tonåringar som tog ansvar!!!

Hittar efter visst surfande TIO SMARTA TIPS OM HUR DU SOM FÖRÄLDER HANTERAR KONFLIKTER MED DIN TONÅRING.

Känns som om jag behöver det just idag efter middagskaoset.

Där står ”Att kommunicera på rätt sätt med en ungdom kräver kunskap och tålamod”. Mmmmm ….. den finns inte alltid! Varken kunskapen eller än mindre tålamodet.

Tipsen lyder

Var kortfattad
Ta ansvar för er kommunikation
Använd rak kommunikation
Var tydlig
Avsluta själv – det är du själv som skall sätta punkt för ert samtal. (när det inte går då?)
Håll inne med känslor (lättare sagt än gjort i alla situationer)
Tala inte illa om din tonåring (något liknande ”du är så lik din pappa” undslapp mig tillsammans med alla känslor…..aj aj aj)
Framför alternativ
Lyssna aktivt (när inte tiden och lugnet finns då?)
Stå för ditt ord

Läs mera om dessa tips här

Det känns som om jag behöver tips för tydligare gränssättning gentemot tonåringen också idag.

Här kommer några kloka ord som jag hittade:

En bok om att säga nej där författaren presenterar en framgångsrik tre-stegs metod som visar hur man genom att säga nej på rätt sätt (mitt sätt idag var långt ifrån rätt) skapar både respekt och förtroende hos motparten.

Han beskriver bland annat hur man skall hålla huuvdet kallt under pressade situationer och neutralisera aggressivitet och motstånd.genom att hitta tillfredsställande lösningar för båda.

Slutsatsen blir kort och gott – jag behöver träna på att hantera mina känslor och att hålla huvudet kallt! Och gå upp och förklara mig samt (kanske?) be om ursäkt för att återupprätta relationen och respekten.

FÖRLÅT – JAG är bara människa samtidigt som jag är förälder!!!!

Läs mer om:

SJÄLVKÄNSLOSKOLAN

Tina Peldán skriver och driver Självkänslo-skolans blogg på Din Tonåring.

Hon är utbildad samtalsterapeut och arbetar med coaching och personlig utveckling i det egna företag Vita Coaching.

Tina brinner för att stötta unga människor och viktiga vuxna i deras närhet till att skaffa sig en stark självkänsla. Hon gör det på många olika sätt som Självkänslo-skolan, genom föredrag, i individuella samtal och i stödgrupper. Hon är gift och har två tonåringar 16 och 18 år gamla. Tina älskar att skapa på olika sätt och använder sig ofta även av skapande former i arbetet med att öka självkänslan.